har precis varit och hälsat på min ms sjuka morbror ett par timmar med mormor och morfar.
det kan vara riktigt jobbigt att träffa han ibland och se hur han från fullt frisk har blivit så dålig
på bara några år, att han inte kan göra någonting utan hjälp, måste ha personal som hjälper
han med allt och måste ha rullstol för att ta sig någonstans, kan knappt prata ordentligt och
får flyande mat i en slang hela tiden och det som skrämmer mej mest och gör mest ont att
se är att han bara är 33 år gammal och han kommer aldrig få uppleva ett normalt liv.
ta vara på livet mina vänner, lev varje dag som det vore den sista man vet aldrig vad som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar